En granruska vid dörren skulle hindra spöken att komma in i huset och granris på golvet runt kistan avskräckte den döde från att gå igen. Grankåda som godis till barn, barken mals till mjöl och barren kokas mot baksmälla.. 

Granen är ett barrträd i gransläktet och familjen tallväxter som kan uppnå 6o m höjd. Den kan bli upp till 600 år gammal, men ofta dör den av röta vid ca 200-300 års ålder. I skogsbruk avverkas den mellan 60-90 år, julgranar redan vid 4-6 år. Att den grönskar året om symboliserar i folktron liv och växandets kraft.

Dess rot system kan leva vidare och klona nya granar. En 9500 år gammal granklon finns i Dalarna och beräknas till att vara vårt äldsta träd. Grenarna på granen kan avslöja dess ålder. För varje år bildas en ny krans av grenar runt stammen. De unga granarna har också barr på själva stammen. 1100 arter är knutna till granen och precis som tall och björk har den funnits i norden sedan istidens slut. De sista isresterna från istiden försvann från norra Sverige för nästan 10 000 år sedan.

Granen är Sveriges vanligaste träd för att de odlas, växer snabbt och används till mycket - som, virke och olika pappersprodukter. 1 gran räcker till 588 toarullar! Det problematiska med planterade skogar med enbart gran gör att få arter trivs, örter och träd får sämre chans att gro i den mörka skogen och därmed försvinner också mycket annat liv, som olika insekter, fåglar och däggdjur.

Kotten är granens frukt. Den bildas under sommaren, mognar under hösten, och släpper sina frön framemot senvintern. Den blir då torr, kottefjällen reser sig upp och fröna trillar ut. Dessa frön sprids med hjälp av vinden och blir förhoppningsvis en ny planta. Kottarna kan användas som växtfärgning.

Ekorrar älskar kottar och det tar ca. 7 min för dom att skala en kotte och som behöver 25-30 kottar/dygn för att bli mätt. Skogsmöss, tallbitar och korsnäbbar är andra djur som gillar granens frön. Minst 323 skalbaggar lever av granen och 306 av dessa lever av död granved. Kungsfågeln - Sveriges minsta fågel - bygger sina bon långt ut på grankvistarna och lavskrikor gömmer sin mat i gamla granskogars hänglavar.

Granen samverkar med olika svampar under jorden - svampen förser trädet med näring och vatten och trädet förser svampen med energirika kolhydrater. Mykorrhiza är den fina väv av trädrötter och svamphyfer som smälter samman i underjorden. Mykorrhiza eller nedbrytare - lever av granen och dessa är tätt sammanvuxna rötter och svampar som samarbetar. Fantastiskt va! Naturens samarbete.

GRANEN har varit viktig för svenskarnas överlevnad i århundraden, säkert årtusenden och räknas precis som tall och björk till som en av de viktigaste växterna i en överlevnads situation i svensk natur. Detta delvis för de färska granskottens viktiga källa till c-vit, precis som tallens. De användes i svåra tider som förebyggande av skörbjugg och näringskälla. Även som foder till boskap i brist på annat foder på vintern, värmekälla. Man byggde innanväggar av granvirke för att hålla vägglöss bort.

Barken kunde användas till att lägga om sår ihop med kådan men även till mjöl och att dryga ut befintligt mjöl så man kunde baka bröd. Man använde även granens bark till garvning.

Kådan gjorde man salvor av mot sår och benröta. Man gav det till barn som godis och för alla att tugga på för renare tänder och för god smak. Det går att använda kåda som eldstarter och den fungerar smärtlindrande när man applicerar den på utvärtes område och ökar blodgenomströmningen. Kådan va användbar som tätning och klister.

Granris kan användas i friluftlivets vistelse som liggunderlag med isolerande effekt underifrån och som vind och regnskydd när du bygger bivack eller skydd. Även som isolering och för den goda doftens skull i husen. Enligt folktro trodde man att hackat väldoftande granris som blandats i halmen och lades ut över golvet vid jul gav skydd mot väsen och trolldom särskilt under den "farliga julnatten", där de sas vara en natt med övernaturliga och onda väsen runt stugorna och i skogen som ville skrämma djuren och människorna på gården och även göra illa. En gran i gödselstacken kunde öka skyddet ytterligare.

Barren kan kokas och dricka te på och även dra i kallare vatten. Förr sa man att barren och dess doft var ett skydd och ett botemedel då det sas "dra bort det onda". Barrens form - spetsarna, liknades med hur vassa saker användes som skyddsamuletter, där spetsarna skulle hindra oönskat inflytande från de övernaturliga. Barren användes även vid begravningar och då som skydd mot gengångare. Rädslan för sådana var utbredd, och föra att skydda hemmet kunde en person gå före likföljet och strö hackat granris som kors på vägen mot kyrkogården. Man gjorde dekokt på barren mot baksmälla och huvudvärk och för att tvätta sår.

Granfrön ansågs förr likna framtänder och skulle därför vara särskilt bra mot tandvärk, men användes även mot annan värk.