Den vise GRANEN ~ nordens stolthet

26.02.2025
En granruska vid dörren skulle hindra spöken att komma in i huset och granris på golvet runt kistan avskräckte den döde från att gå igen. Grankåda som godis till barn, barken mals till mjöl och barren kokas mot baksmälla.. 

Granen är ett barrträd i gransläktet och familjen tallväxter som kan uppnå 6o m höjd. Den kan bli upp till 600 år gammal, men ofta dör den av röta vid ca 200-300 års ålder. I skogsbruk avverkas den mellan 60-90 år, julgranar redan vid 4-6 år. Att den grönskar året om symboliserar i folktron liv och växandets kraft.

Dess rot system kan leva vidare och klona nya granar. En 9500 år gammal granklon finns i Dalarna och beräknas till att vara vårt äldsta träd. Grenarna på granen kan avslöja dess ålder. För varje år bildas en ny krans av grenar runt stammen. De unga granarna har också barr på själva stammen. 1100 arter är knutna till granen och precis som tall och björk har den funnits i norden sedan istidens slut. De sista isresterna från istiden försvann från norra Sverige för nästan 10 000 år sedan.

Granen är Sveriges vanligaste träd för att de odlas, växer snabbt och används till mycket - som, virke och olika pappersprodukter. 1 gran räcker till 588 toarullar! Det problematiska med planterade skogar med enbart gran gör att få arter trivs, örter och träd får sämre chans att gro i den mörka skogen och därmed försvinner också mycket annat liv, som olika insekter, fåglar och däggdjur.

Kotten är granens frukt. Den bildas under sommaren, mognar under hösten, och släpper sina frön framemot senvintern. Den blir då torr, kottefjällen reser sig upp och fröna trillar ut. Dessa frön sprids med hjälp av vinden och blir förhoppningsvis en ny planta. Kottarna kan användas som växtfärgning.

Ekorrar älskar kottar och det tar ca. 7 min för dom att skala en kotte och som behöver 25-30 kottar/dygn för att bli mätt. Skogsmöss, tallbitar och korsnäbbar är andra djur som gillar granens frön. Minst 323 skalbaggar lever av granen och 306 av dessa lever av död granved. Kungsfågeln - Sveriges minsta fågel - bygger sina bon långt ut på grankvistarna och lavskrikor gömmer sin mat i gamla granskogars hänglavar.

Granen samverkar med olika svampar under jorden - svampen förser trädet med näring och vatten och trädet förser svampen med energirika kolhydrater. Mykorrhiza är den fina väv av trädrötter och svamphyfer som smälter samman i underjorden. Mykorrhiza eller nedbrytare - lever av granen och dessa är tätt sammanvuxna rötter och svampar som samarbetar. Fantastiskt va! Naturens samarbete.

GRANEN har varit viktig för svenskarnas överlevnad i århundraden, säkert årtusenden och räknas precis som tall och björk till som en av de viktigaste växterna i en överlevnads situation i svensk natur. Detta delvis för de färska granskottens viktiga källa till c-vit, precis som tallens. De användes i svåra tider som förebyggande av skörbjugg och näringskälla. Även som foder till boskap i brist på annat foder på vintern, värmekälla. Man byggde innanväggar av granvirke för att hålla vägglöss bort.

Barken kunde användas till att lägga om sår ihop med kådan men även till mjöl och att dryga ut befintligt mjöl så man kunde baka bröd. Man använde även granens bark till garvning.

Kådan gjorde man salvor av mot sår och benröta. Man gav det till barn som godis och för alla att tugga på för renare tänder och för god smak. Det går att använda kåda som eldstarter och den fungerar smärtlindrande när man applicerar den på utvärtes område och ökar blodgenomströmningen. Kådan va användbar som tätning och klister.

Granris kan användas i friluftlivets vistelse som liggunderlag med isolerande effekt underifrån och som vind och regnskydd när du bygger bivack eller skydd. Även som isolering och för den goda doftens skull i husen. Enligt folktro trodde man att hackat väldoftande granris som blandats i halmen och lades ut över golvet vid jul gav skydd mot väsen och trolldom särskilt under den "farliga julnatten", där de sas vara en natt med övernaturliga och onda väsen runt stugorna och i skogen som ville skrämma djuren och människorna på gården och även göra illa. En gran i gödselstacken kunde öka skyddet ytterligare.

Barren kan kokas och dricka te på och även dra i kallare vatten. Förr sa man att barren och dess doft var ett skydd och ett botemedel då det sas "dra bort det onda". Barrens form - spetsarna, liknades med hur vassa saker användes som skyddsamuletter, där spetsarna skulle hindra oönskat inflytande från de övernaturliga. Barren användes även vid begravningar och då som skydd mot gengångare. Rädslan för sådana var utbredd, och föra att skydda hemmet kunde en person gå före likföljet och strö hackat granris som kors på vägen mot kyrkogården. Man gjorde dekokt på barren mot baksmälla och huvudvärk och för att tvätta sår.

Granfrön ansågs förr likna framtänder och skulle därför vara särskilt bra mot tandvärk, men användes även mot annan värk. 

Granskotts sirap

Gör det själv!

Granskotten är rika på C-vitamin och mineraler. De är syrliga och friska i smaken, kan tom upplevas lite söta. Enklaste sättet ät att äta direkt eller lägga i vatten eller tevatten. Det finns en rad olika recept på hur man kan tillaga granskott. Man kan använda dom i inläggningar, sylta dom, smörsteka, använda som krydda i snaps, i sallad, pesto eller tomatsalsa. Och som sirap - granskottssirap:

Ingredienser

  • 2,5 dl vatten
  • 500 gram socker
  • ca 4 dl granskott, eller efter eget tycke och smak

Gör så här

  1. Plocka granskott som är cirka 1,5-2 cm långa.
  2. Skölj av granskotten och låt de torka på hushållspapper om du ser synlig smuts (spindelnät eller småkryp).
  3. Koka en lag på vatten och socker, rör ner granskotten och häll upp på en ren glasburk med lock ELLER ta en glasburk och häll lite socker på botten och sedan lika mycket gransskott. Varva så tills burken är full och se till att sista lagret är socker.
  4. Ställ burken i ett soligt fönster, vänd skaka en gång om dagen och låt granskotten dra i 2 veckor till en månad (tills du ser att det blivit sirap), innan du silar bort dem och häller upp sirapen i en ren burk. Nu är din granskottssirap färdig att användas som smaksättare i grytor, till pannkakor, glass... njut!


Julgranen

Att ha en julgran i hemmet är en förhållande ung sed. Den kom till Sverige på 1700-talet och då från Tyskland, där inomhusgranen hade varit en Luthersk tradition sedan 1500-talet. Den betydelsen som den har för oss idag blev den först på 1900-talet genom alla samhällsklasser.

Julgranen har sin föregångare och historia i granruskan som sedan ställdes inomhus för att markera juletiden. En granruska vid dörren skulle hindra spöken från att komma in i huset och i förkristen tid var granen vintersolståndets träd där den pryddes och offrades för att säkra ett gott nytt år. Därav kommer prydnaderna i granen. Granen skulle vara ett skydd precis som det strödda granbarren under julnatten och dagarna runt jul.

GRANRUSKOR användes som gravdekoration och vid grinden som ett tecken att berätta om dödsfallet på gården. De användes även som ett varningstecken på svaga isar. En avkvistad granruska ställdes utanför huset där det hölls bröllop.

- Du fantastiska ståtliga gran som ger mig beskydd, mat, näring, medicin, glädje och värme. Du besitter en visdom och tidlöshet när jag ligger här under din kjol och ser himlens blåa ljus mellan dina grenar och känner solens strålar leta sig igenom dina vassa fingrar som ger mig en lätt ljusstrimma av värme. Du mörkgröna trädens konung, du ger mig rum och skydd att känna mig trygg och hållen i medans jag nyfiket lyssnar på viskningarna och tassandet utanför och känner mina tunga andetag i mitt lugna bröst andas i takt med dina och marken under mig.  ~ Emma


//Med värme & omtanke

Emma Bothin Svenring


Källor:

Bok: Häxans trädgård

Bok: Skogen av Tora Wall

https://www.wwf.se/skog/sverige/gran/#granfakta